Författararkiv: cafelorry

Tack, Joel.

”Niklas Andersson”, säger en röst i mig. ”Men Niklas Andersson då?”. Jag är naturligtvis präglad av det tidiga 00-talet. Jag var tio år vid SM-guldet 2003 och följaktligen tolv år när det återigen firades 2005. Då var det Niklas Andersson som var definitionen av Frölunda och det sätter givetvis sina spår. Denna magiker på isen som gjorde allt. Gentlemannen som kunde bli fly förbannad. Som ställde krav och ledde laget till guld. Joel Lundqvist var ju med redan då, dessutom en profil som en del av Dagis/Dragkedjan. Men han var ju inte Niklas.

Men det är såklart inget snack. Joel Lundqvist är den största spelaren genom alla tider i Frölunda Hockey Club. Niklas Andersson skulle jag vilja beskriva som själen, som eleganten. Joel Lundqvist är hjärtat, det evigt bultande. Kraftverket som driver allt framåt. Kaptenen och krigaren som alltid ställt sig först i ledet, redo att göra allt för vår förening. Varje era har sin eller sina profiler. Rune Johansson, ”Sura-Pelle” Pettersson och Lars-Eric Lundvall, ”Blixten” Henriksson, ”Bros”, Håkan Algotsson, Patric Carnbäck, Ronnie Sundin, nämnde Niklas Andersson. Alla har definierat Frölunda, varit bärande. Alla har vandrat upp stigar för nästa generation att följa. Men ingen har gjort det som Joel har gjort det. Det spår han har lagt kommer inte bara nästa generation att följa, men också generationen efter den och nästa på det och så vidare. Den standard Joel har satt kommer för alltid eka i katakomberna i Frölundaborg och Scandinavium. Detta dessutom i en tid där ishockeyn professionaliserats och pengarna flödar. En tid där lojalitet inte väger lika tungt som den gjorde förr. I denna tid hade Joel Lundqvist enkelt kunnat stanna några år till i Nordamerika. Kanske en sväng i Schweiz eller KHL för att tjäna stora pengar. Istället har han stannat och slagit alla klubbrekord han har kunnat slå. 1197 matcher, 266 mål, 415 assist, 681 poäng. Det är ohyggliga siffror som det ska till något oerhört för att någon ska kunna slå i framtiden.

Vi vet väl alla vid det här laget hur det började. Hur Joel tillsammans med Henrik besökte Scandinavium som knattar. Hur de bestämde sig för att de skulle spela där en dag. Starten i Järpens IF. En vända som ungdomsspelare i Rögle för att deras syster satsade på tennisen. Sedan landade de i Göteborg för ishockeygymnasiet och Frölunda HC. Kärleksrelationen mellan spelare och förening tog sin början i unga år och fick ta fart ordentligt 98/99. Det blev inte mer än två år hos juniorerna innan Joel fick börja spela mot seniorer men han hann med att både ösa in poäng och skjuta hem ett J20-guld. 01/02 tog han plats i A-laget på allvar, efter att ha ramlat på Juha Ikonen under den sista träningen inför säsongsstarten. Veteranen skadade sig så illa att han i princip inte spelade något mer den säsongen och Joel tog hans plats. Ytterligare fyra säsonger med Frölunda följde. Fyra säsonger där laget var på topp och tog två SM-guld samt var med i ytterligare en final.

Så lämnade Joel för äventyret i Nordamerika och allt rämnade för Frölunda. Under hans tre år i NHL och AHL slutade Frölunda nia, sexa och trea. Men framför allt präglades tiden av svängdörrar för såväl spelare som ledare. Tränare sparkades hejvilt. Stora stjärnor värvades för att sedan floppa. Trotjänare skickades ut. Niklas Andersson fanns kvar som en fast punkt, men runtom honom var det mest kaos. Ett kaos som fortsatte även när Joel kom hem och tog över som lagkapten efter just Niklas. Det hela fick sin kulmen säsongen 10/11 när Niklas Andersson i sin sista match för Frölunda räddade laget undan kvalseriespel med matchens enda mål, borta mot Luleå i den sista omgången. Sedan la han av. Sedan var det Joels lag.

Laget stabiliserade sig sedan under två säsonger innan Roger Rönnberg klev in, och det är här någonstans som Joel skulle börja att bli störst någonsin. Jag tror att om vi hade fått någon annan tränare, så hade vi inte sett på Joel på det sätt vi gör idag. Hade det blivit något av alla de ”gamla vanliga” namn som fanns i tränarpoolen, det pratades ett tag om inavel på den svenska tränarmarknaden där de bara bytte lag med varandra, så kunde Joel mycket väl ha lagt av för några säsonger sedan. Han hade aldrig lyft Le Mat som lagkapten. Aldrig nått tusen matcher. Aldrig pratats om i samma anda som de allra största. Imponerande karriär och lojalitet visst, men var han inte bättre innan han drog till Nordamerika? Roger har tvingat Joel att utvecklas, att jobba på sina svagheter, att bli bättre med åldern. Jag kommer aldrig få för mig att tvivla på Joels egna inre driv. Hitta ett sätt att alstra el från det och vi har löst energifrågan för all framtid. Men under Roger fick Joel inte fortsätta som tidigare. Roger kom med en ny spelidé, med nya krav på vad du som spelare måste klara av. Minns nu att Joel faktiskt hade det jobbigt de två första åren under Roger, men sedan tog det fart. Rejält med fart. Dubbla SM-guld. CHL-titlar. Guldkapten med Tre Kronor i VM. Kapten under OS. De tidigare nämnda klubbrekorden. Andra halvan, själva avslutningen på Joel karriär har varit magnifik. Hur många lyckas med det?

Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag de senaste två säsongerna har känt en viss irritation över honom. Att han inte är riktigt lika bra som tidigare kommer naturligt med åldern. Men varför har han inte självmant tagit en mindre roll? Accepterat att falla neråt i hierarkin och liksom släppa fram och guida de som ska ta över den dag vi inte längre har honom i laget. När lagets resultat dessutom stagnerat och han inte sett ut att hänga med har tanken verkligen varit att ”Varför ska han hålla på och hålla på? Det räcker nu!”. Men den här säsongen har han knäppt mig på näsan. Efter en trevande start växlade han verkligen upp och han går ut från sin ishockeykarriär med ryggen rak och huvudet högt. Han blir poängbäst hos oss, kanske når han 30 poäng, i sådana fall för nionde gången i karriären. Han kanske inte borde vara poängbäst hos oss, men det ligger på de andra spelarna och inte på honom. För en sista gång i karriären lyfter han sig, studsar tillbaka och blir bättre när man trott att det till slut varit slut för honom.

Åsikten att Joel ska in som assisterande tränare, sportchef och springpojke har jag sett florera. Jag håller med om det, men inte på en gång. För det första, låt mannen vila. Han har flängt hockeyvärlden runt i över 20 år. Låt honom landa i att han inte längre är ishockeyspelare. Låt honom njuta av att vara ledig nu. Låt honom spendera tid med familjen. Sedan kan han smyga igång lite. Gå på event, smila lite och skaka sponsorhänder. Ta några rundor på kontoret och känna sig för kring vad han faktiskt vill göra. Det är nog bra för spelargruppen med. Nya ledare ska kliva fram. Nya hierarkier sättas. Då kanske det är fördelaktigt att låta Joel vara därifrån ett, två, kanske tre år. Så kan han kliva in med ett utifrånperspektiv senare. Klart att vi ska ta vara på Joels kompetens och erfarenhet, men som sagt, låt mannen vila lite.

Den här texten kan tyckas lite tidig. Det är ju ”bara” den sista grundseriematchen på hemmais. Det kommer ett slutspel också. Men det är just ovissheten med slutspelet som får mig att skriva redan nu. Vi vandrar in i ett oklart slut. Slutet kommer att komma tvärt. Det kommer att bli hjärtskärande och det kommer att kännas för tidigt. Det kanske blir en åttondel och två matcher till. Det kanske blir maximala 24 matcher på vägen till ett avslutande SM-guld. Det kan stå 1-3 i matcher och vi vet inte om det avgörs i match fem på bortais någonstans i Sverige eller om vi får en match till hemma med Joel. Vi vet inte. Så jag tar tillfället i akt och plitar ner mina bokstäver redan nu. 1197 matcher kommer att bli 1198 matcher, vi vet att vi har en säker ”sista” ikväll. Slutspelet får bli en bonus att njuta utav.

Joel är älskad av publiken, av oss frölundaiter, av själva staden Göteborg. Han är fortfarande de ungas idol, ingen har klarat av att kliva fram och stjäla rampljuset från honom. Det är så mycket han har gjort för oss. Han har varit den konstant vi har lutat oss emot. Hur det än har gått, så har han varit där. Likt Atlas bär världen har han burit Frölunda. Redo att springa upp för Bragebacken en gång till. Redo att blocka ett skott till. Redo att dundra in en puck till. Redo att hålla oss alla i handen och leda oss igenom en oviss vinter till. Efter 19 säsonger (20 om man vill vara snäll), fyra SM-guld varav två som kapten, långt över 1000 spelade matcher och oförglömliga ögonblick och minnen många och kraftfulla nog för att räcka ett helt liv har jag bara en sak att säga.

Tack, Joel.

/Jonas

Den där stämningen

Oops I did it again, det borde vara en del av soundtracket när vi gör film över Mats Grauers tid som ordförande för Frölunda HC. För nu är han återigen ute och svingar om något som han inte riktigt verkar förstå sig på, supporterkultur och stämningen i Scandinavium. Som när han lite putslustigt pratade om att S84 gått för att titta på blåvitt, när de gick ut i protest. Eller som när man införde ett flaggförbud ifjol, trots att man inför säsongen på ett möte med supportergrupperna bestämt att viss flaggning under spel var okej (lösningen var mindre flaggor). Nu har han gått ut och talat sig varm om klapporna och tror att de ska rädda stämningen i vår arena, det är tyvärr att missa målet, ja att missa hela isen till och med.

Vad är det ens?

Vi får nog börja här, var är stämning? Vad menar vi med det? För stämning och vilken stämning du vill ha varierar, du vill ha en stämning på kontoret, en annan hemma med popcornen på fredagskvällen och en tredje i Kålleseum på matchdag.

Enligt min högst subjektiva åsikt ska det vara uppsluppen stämning i en arena. Folk ska komma taggade, nästan stissiga och sitta och studsa på sin plats. Man ska vara lika redo som spelarna att dundra ut på isen om hela gänget helt plötsligt skulle ligga däckade i magsjuka. Du ska kunna se vem som helst i ögonen och känna en tillhörighet, en gemenskap. När pucken väl släpps så ska allt det här få explodera. Publiken ska leva ut och leva med i det som händer på isen. Hämningarna ska släppa för dem som det gör det. Det ska vara lite stökigt. Det ska vara högljutt. Det ska vara brötigt. Ska vara okej, fördomsfritt att skrika ut all sin glädje, ilska och allt däremellan. Okvädningsord ska flyga över domare, motståndare och egna spelare. Det ska vara ett organiserat kaos. Du ska inte höra vad bänkgrannen säger, när det är som bäst och värst. Du ska gå hem med trasig hals och tinnitus.

Pappersarken

Så till klapporna. På förra årsmötet togs det ett beslut att avskaffa dem. Punkt. Att då som ordförande gå ut i media och propagera för att ta tillbaka dem luktar lite illa. Om du vill ta det med medlemmarna och lyfta frågan till nästa årsmöte, så gör det. Men vänta till då, gå inte ut och försök bygga opinion på det här viset. Det är respektlöst mot medlemmarna och årsmötesbeslutet, så bör inte en ordförande agera. Särskilt inte så här snabbt. Beslutet togs i somras, det har gått en halv säsong. Låt saker och ting sjunka in ordentligt och se vad det blir av det innan du ska in och pusha din egna agenda.

”Om man ser till vår publik ser ut så skulle vi absolut ha klappor och få en bättre stämning”, säger så herr ordförande till Rakapuckar. Det är något jag vill förneka å det starkaste. Jag tycker mer att vi ska se det så här: klapporna är en ljudkälla. Precis som dina händer är, som din röst, som en vuvuzela eller för all del din röv. Med allt kan du skapa ljud som du sedan kan använda till att bygga stämning (imponerande om du gör det med röven). Och visst låter klapporna högre än om du bara klappar med dina händer, men högre ljud i sig betyder inte automatiskt bättre stämning. Så länge publiken inte engagerar sig på allvar spelar det ingen roll hur högt det låter. För låter det bara i tio, kanske 20 sekunder efter att make some noice stängt av, då är det ingen stämning att skriva hem om. Det kan vara tusen decibel, det är inte stämning ändå. Mats Grauers verkar ha förvirrat just ljud med stämning, det visar på oförståelse om situationen. Som att sätta ett plåster på ett benbrott.

Engagemanget

Själva engagemanget då, för det är ju där det brister. Varför bryr sig inte tillräckligt många för att spontant brista ut långa haranger om domarens ofantligt dåliga spelkänsla eller att på egen hand dra igång en ramsa från sittplats? Det är väl själva miljonfrågan och det är nog ingen som sitter på den perfekta lösningen.

”Om man ser till hur vår publik ser ut”, säger Grauers. Varför ser den ut så då? Vad kan vi göra annorlunda för att ha en publik som faktiskt bryr sig? Eller få den som är på plats att engagera sig mer? Börja nysta i de frågorna istället, jobba för en levande publik istället. Det ska ju finnas en sektion som är ”levande sittplats” numera. Men jag kan inte påstå att jag har sett föreningen kommunicera det, någonsin. Sedan har biljettpriserna gått upp rejält. För ungefär tio år sedan åkte de på en stor höjning och har sedan successivt ökat. Nu efter pandemin kom den största höjningen sedan just den stora för tio år sedan, vilken fingertoppskänsla. Med högre priser kommer du att slå ut vissa socioekonomiska grupper, och för att vara lite krass och stereotyp har jag hellre tio brötiga gubbar från Volvo än 50 kontorsnissar på läktaren, om ni förstår hur jag tänker.

Sedan är jag personligen rädd att vi passiviserar publiken med allt detta mojs som ska upp på jumbotronen. Kisscam (min take på det påfundet här). Candycam. Make some noice. EEEEOOOOO efter mål. När publiken ständigt matas med saker att lyssna på och titta på flyttas deras fokus från själva idrotten och från sina egna känslor. Du hinner inte skrika ut något för att det helt plötsligt kommer dunkadunka hur högtalarsystemet och dödar all begynnande stämning. I Linköping har de valt att helt skrota musik under matcherna för att låta publiken sköta stämningen, och de har faktiskt sett en förbättring där. I Linköping(!).

Man ska vara försiktig med att recensera spelet, men det har givetvis en påverkan på publiken och hur den reagerar. Om de första tio av en match består av att Niklas Andersson, Jonas Johnson och Tomi Kallio leker med puck och motståndarna i panik kämpar för att inte släppa in ett tredje mål, ja då kommer publiken givetvis att ryckas med. SHL är jämnare än någonsin idag och att återskapa det som var är svårt, om inte omöjligt. Men. Jag vill slänga med ett men. Den inledande pressen. Det artisteriet som presenterades. Hittar man det igen, eller något som liknar det, då kommer det givetvis att bidra till stämningen. Han må vara underbar men när Rosse kommer i ett friläge blir man knappt upphetsad.

Till sist

Jag kan absolut ge Mats Grauers att frågan om klapporna är en kulturfråga. Men när han vill vifta bort det som sådan viftar han också bort det symboliska och i förlängningen praktiska som kulturen innebär. Vilken kultur vill vi ha i Scandinavium? Ska det vara den som slentrianklappar med sitt pappersark som ändå låter högt, eller ska det vara den som brutalskriker ut sina känslor och får Scandinavium, motståndarna och Göteborg att skaka i sina grundvalar?

Inavel eller förnyelse?

Nu är jag tillbaka, dags att skriva av mig. Sex matcher är spelade och spelet ser ut som det har gjort de senaste åren. Det har fått mig att tänka en del på prestation, utveckling och förhandstips. Jag tänkte därför jämföra med några lag i SHL, både där vi finner likheter och skillnader. Jag ska sedan lägga till vad Frölunda kan tänkas jobba med för att komma till en förändring.

Resultaten

Jag vill börja med att titta på tabellplaceringar och hur långt man har gått i SM-slutspelet. Jag har valt ut två lag att jämföra med, Brynäs (BIF) och Skellefteå (SAIK). Lite märkliga lag att jämföra med kanske men jag tänkte framförallt på hur alla dessa tre lag har en kärna som arbetat ihop ganska länge med några mindre avbrott. Jag kommer att titta på tidslinjen 2010-2022 så när jag listar spelare som spelar från start 2010 i sina klubbar, beror det endast på detta tidsintervall (vissa av dem spelade i laget innan). Detta bli kul, häng med!

Vi börjar med tabelltipsen för dessa lag. Skellefteå och Frölunda tippas år efter år i toppen. Det beror ofta på en stabil trupp med spelare som anses bra och har levererat tidigare. Båda lagen har under denna period levererat två SM-guld vardera. Tar man istället en titt på Brynäs så brukar tipsen vara ganska långt ned men ändå inte alltid så långt som de hamnar i tabellen. Här tittar experterna på samma kärna och en trupp där spelarna har levererat ett SM-guld och en finalplats och därför skjuts förväntningarna upp lite. Dags att titta på resultaten!

Tabellplaceringar för VF, SAIK och BIF 2010-2022
Slutspelsresultat, VF, SAIK och BIF 2010-2022

Tittar vi på Frölundas utveckling så gick det spikrakt uppåt när man bytte spår (13/14) tillsammans med Roger Rönnberg. Där började man arbeta med unga spelare, byggde runt en stabil kärna som ska stå för attityd, kultur och arbetssätt. Denna kärna består än idag men istället har resultaten börjat vika. Kan de bero på att spelarna blir äldre och att man inte får ut samma som man fick tidigare?

SAIK har sedan 2010 när man hade etablerat en tydlig struktur i truppen med tränare och fick näst intill maximal utdelning 2011-2016. Men sedan började de tappa lite, och resultaten uteblir. Men sedan 2019 har man börjat klättra uppåt igen? Vad beror det på? Återkommer till det när jag tittar på spelarna.

BIF då? Herregud vad de hoppar upp och ned i slutspelet med guld 2012 och final 2017. Tabellmässigt har de legat ganska stabilt men sedan gått nedåt sedan 2018. Två saker man ska komma ihåg gällande BIF är att Silfverberg och Järnkrok spelade 2012 och hade helt utomjordiska säsonger. Sedan kan vi också påpeka att Brynäs är det enda lag som sparkat tränare lika ofta som jag byter kalsonger.

Lagens kärnor

Kärna FrölundaStartAvslutKommentar
Joel Lundqvist20102022Pågår
Nicklas Lasu20102022Pågår
Johan Sundström20102022Inte innevarande säsong, avbrott 12/13-14/15 och 17/18-18/19
Mats Rosseli Olsen20132022Pågår
Ryan Lasch20152022Pågår, avbrott 16/17 och 20/21
Patrik Carlsson20152022Pågår, avbrott 17/18
Roger Rönnberg20132022Pågår

Då tar vi och tittar på spelare och ledare som man skulle kunna säga har utgjort och utgör Frölundas kärna. Här ser vi spelare som ligger inom ”jobba hårt”-kategorin (minus Lasch). Det är spelare som har varit väldigt nyttiga och bra för laget under denna period. Det ska också sägas ingen av ovan nämnda spelare är under 30 år. Tittar vi på spelarna så är det egentligen bara MRO och Carlsson som inte känner att de ska ha en stor roll. Tittar vi på Joel så vill han fortfarande ha den stora roll han haft tidigare, han har inte kunnat anpassa sig till vilken spelare och nivå han för tillfället håller. Ryan gjorde sin poängmässigt bästa säsong förra säsongen, det är väl här vi har en spelare som står ut. Ska vi också titta på tränaren som har levt med denna kärna under hela hans tid i Frölunda. Han kom in och lyfte Frölunda med ett nytänk men nu upplever en tillbakagång. Dock så står han kvar med samma kärna och har inte förnyat den, hur kan vi då förvänta oss förändring? Snarare så att han och kärnan har växt ihop och numer är för likriktade.

Kärna SkellefteåStartAvslutKommentar
Joakim Lindström20102022Pågår, avbrott 14/15-15/16
Oscar Möller20112022Pågår, avbrott 14/15-15/16
Petter Granberg20102022Pågår, avbrott 13/14-17/18
Pär Lindholm20142022Pågår, avbrott 18/19-21/22
Niclas Burström20102021Avbrott 17/18-18/19
Jimmie Ericsson20102019Avbrott 14/15
Erik Forsell20102016Nu sportchef
Bert Robertsson20112019

Tittar vi på SAIK, så ser vi att det finns en del spelare som har varit i kärnan under flera år och har levererat storartat. De har varit med på både uppgång och nedgång samt smygandet uppåt igen. Dock kan man se en del spännande saker i SAIK. Vi ser att Bert lämnade 2019, Jimmie slutade 2019 man skeppade Burström 2021. Detta betyder att man har börjat skifta ut sin kärna och ledande spelare. Vi ser också att Lindström och Möller tar ett kliv tillbaka låter Hugg, Pudas, Wingerli etc. ta större utrymme. De är hungriga och vill framåt på ett annat sätt. Man har även byggt om sin ledarsida med nya tränare och annan sportchef som känner till klubbens framgångsrecept som kan ta klubben in i en ny tidsålder.

Kärna BrynäsStartAvslutKommentar
Greg Scott20132022Pågår, avbrott 16/17-18/19
Anton Rödin20102022Pågår, avbrott 11/12-12/13 och 16/17-18/19
Ryan Gunderson20112019Avbrott, 14/15-15/16. Ryktas tillbaka
Johan Larsson20112022Pågår, avbrott 12/13-21/22
Simon Bertilsson20102022Pågår, avbrott 19/20
Johan Alcén20152021Nu sportchef

Då ger vi oss på BIF och deras kärna. Jag ska vara ärlig, Rödin, Scott  och Bertilsson är spelare som har starka namn och levererat flertalet säsonger. Dock har den kärnan inte kunna knyta ihop ett lag utan hjälp utifrån, om det är utomjordiska spelare eller en tränare som håller ihop det. Man kan också se att problemet syrar uppåt i organisationen. Alcén är nu sportchef och senast i sommar pratade han om Bertilsson som en av Europas bästa backar, och det är han definitivt inte. Här har vi också en grupp som växt ihop och blivit äldre och kvaliteten har sjunkit. Men klubben har blivit blind för den realiteten.

Reflektion

Hur har jag nu knyta ihop detta? Tittar vi på Fölunda så ser jag att vi befinner oss i ett vägskäl. Ska vi göra som Brynäs eller ska vi gå SAIKs väg. Första indikationen fick vi i somras (och den var inte positiv) när man valde att behålla Sjöström och släppa Liljander. Det tror inte jag var rätt beslut, utan snarare ett steg mot BIF hållet. Dessutom är Sjöström väldigt pigg på slänga ut flerårskontrakt på spelare man tycker utgöra Frölundas kärna. Sedan måste Joel sluta för att bereda väg för något nytt, han är inte kapabel att ta ett steg tillbaka för att vi ska kunna  gå in i en ny tid. Detta visar han i gnället om att bli petad i PP1.

Jag skulle vilja att Frölunda gör som SAIK, man ser till att skifta ut kärnan mot nya kärnspelare och ledare i laget. Detta för att öppna för nya idéer och influenser som kan utveckla laget och spelet. I SAIKs transformation ingick byte av tränare som har en annan syn på gruppen än det ledarteam som levt med dem väldigt länge. Visst Frölunda kanske är på väg, med Friberg, Folin och Nässén. Men man ska komma ihåg att Roger tycker Nässen är för ung för att spela center och ta en större roll. Där har vi kanske problemet, Frölundas ledande spelare och ledare har växt ihop till en familj och det är svårt att se nyktert på sina familjemedlemmars beteende. Nu förespråkar jag inte en full blow out, man kanske ska låta Joel gå i pension även om han vill spela, sedan låta Roger gå. Sedan bygga offensiven runt någon annan än Lasch, låta lite yngre eller spelare med potential ta större roll.

Men tyckte det var intressant, tanken började med tabelltips, åldrande kärna och hur laget leds. Hur kommer utvecklingen bli, kommer man våga göra som SAIK eller gå inavelvägen som man gjort i BIF. Vad tror ni?

/Magnus

Frölundaiter i college 22/23

Vi gjorde ett sådant här inlägg förra året och vi tänkte att det kan vara kul att göra det i år igen. Många spelare är kvar på listan, någon har lämnat och någon tillkommit. Lockelsen med collegespel är som tidigare sagt möjligheten att kombinera hockeyspelandet med studier på hög nivå. I år är det, liksom ifjol, 49 svenskar som spelar i det amerikanska collegesystemet NCAA. Sedan har vi ett gäng även i de collegeförberedande ligorna USHL och NAHL.

Ett gäng av dessa är givetvis Frölundaiter även i år och de kan lätt glömmas bort när de spelar i de här ligorna som är mindre kända för den svenska publiken. Vi tittar helt enkelt vidare på dem, någon av dem kanske har spelat till sig ett NHL-kontrakt i framtiden, eller så kanske någon av dem återvänder till Frölunda i framtiden.

NCAA

Ludvig Persson – M – Miami (Ohio)
Bäckenfostrad och gjorde tre säsonger i J18/J20. Nu gör han sitt tredje år i NCAA efter en mellanlandning i NAHL och de två första säsongerna har han varit förstemålvakt. Ifjol stod han hela 32 av 40 matcher, då är man tydlig etta. Den övriga statistiken inte var den bästa ifjol, men Miami är också ett bottenlag i sin konferens. Bakom sig har han bland annat Logan Neaton som är draftad av Winnipeg, Persson själv är inte draftad.

Erik Portillo – M – Univ. of Michigan
Portillo fortsätter att rada upp klarheter. Bäste målvakt i J20 18/19, bästa målvakt i USHL 19/20. 20/21 var han tvåa bakom Strauss Mann men ifjol var förstaspaden hans, Portillo spelade hela 42 matcher för topplaget Michigan som vann Big10 och Portillo själv blev uttagen i konferensen andra All Star-lag. Återvänder till Michigan för sitt tredje år i college nu, så Buffalo får vänta.

Jacob Nordqvist – B – Quinnipiac
Det är tillbaka till 16/17 man får gå för Nordqvists senaste säsong med Frölunda, då spelade han med J20 och gjorde en match i A-laget. Efter fyra säsonger i college är de flesta klara, men Nordqvist är kvar. Han har bytt lag till Quinnipiac och gör sig redo för en femte säsong. I och med pandemin fick spelarna i college en möjlighet att förlänga sin collegekarriär och den chansen verkar Nordqvist ha tagit. Dessutom listas han som graduate student, han pluggar alltså vidare efter sin kandidatexamen!

Hampus Rydqvist – B – Miami (Ohio)
Moderklubb Frölunda som förutom två säsonger i Malmö spelade uteslutande för föreningen innan det blev Nordamerika. Har varit kapten på U16-, J18- och J20-nivå men inte fått någon kaptensroll i Nordamerika, än. Tripplade sina poäng från tre till nio från säsong ett till två. Vad händer nu under säsong tre?

Axel Kumlin – B – Miami (Ohio)
Hockeygymnasiet och tre SHL-matcher hos Frölunda blev det för Kumlins del (lillebror spelar i J20 idag). Spelade i USHL ifjol och gjorde det tillräckligt bra för att spela till sig ett collegekontrakt med Miami. Så nu är det dags för hans första år i college och hans första seniorsäsong.

Philip Törnqvist – B – Univ. of Vermont
Efter ordentligt gnetande i diverse lag, ligor och år har Törnqvist till slut spelat till sig ett collegekontrakt. Göteborgsfödd och spelade i Frölunda U16-J18. Var produktiv i NAHL ifjol från sin backplats, nu får vi se om han kan fortsätta med det i NCAA.

Filip Forsmark – F – Merrimack
TV-pucksdominanten har vuxit upp. Från Skövde via Frölunda, Örebro och Tri-City hittade han till college. Proffsreglerna i NCAA satte helt stopp för hans första säsong och under den andra blev det 13 poäng på 18 matcher. Ifjol blev det ännu bättre med 27 poäng på 33 matcher. Nu är det dags för fjärde året och tar han ännu ett kliv kan det bli en riktigt stark säsong för hans del.

Arvid Caderoth – F – Michigan Tech
Caderoth var kapten såväl U16 som för J18 och J20 i Frölunda, men det har inte blivit någon kaptensroll i Michigan för honom än. Har haft två gedigna säsonger med Michigan där han gjort 18 och 16 poäng, men det var liten nedgång säsong två sett till poäng per match. Vi får se vad säsong tre har att erbjuda för Caderoth, om han kan kliva fram och ta en större roll.

William Hallén – F – Miami (Ohio)
Frölundait nummer fyra som spelar för Miami (Ohio). Hallén kommer från Hovås och spelade U16-J20 i Frölunda. Ifjol spelade han i USHL, i samma lag som Kumlin och lyckades liksom lagkamraten få ett kontrakt med Miami. Hyggligt produktiv spelare på de nivåer han har spelat tidigare, vi får se om det kan fortsätta i NCAA.

USHL

Sebastian Törnqvist – B – Tri-City
Lillebror till Philip en bit upp på listan och hoppas nu göra som bror sin och spela till sig ett kontrakt i college. Bakgrunden i Frölunda är inte den starkaste kanske, men har spelat för både U16 och J18, är annars mer Röglestämplad så att säga. Gjorde bra med poäng i J20 Nationell ifjol.

NAHL

Albin Sibbesson – B – Wisconsin
Lerumsfostrad back som gick hockeygymnasiet och även spelade sista junioråret hos Frölunda. Nu har han tagit klivet till Nordamerika och NAHL för att försöka spela sig vidare till college.

Victor Widlund – F – Wisconsin
Är liksom Sibbesson Lerumsfostrad och de har följts åt, först i Lerum, sedan i Frölunda och nu i NAHL. Vi får hoppas att de även lyckas hamna i samma collegelag.

Gabriel Lundberg – F – Janesville
Frölunda är moderklubben och fjolårssäsongen var lite motig. Det gick inte toppen i Dubuque och bytte till Des Moines under säsongens gång. Tar nu ett kliv nedåt till NAHL som ses som en lite svagare liga för att försöka spela till sig ett collegekontrakt.

Gustav Portillo – F – Janesville
Lillebror Portillo gjorde sin första säsong i Nordamerika ifjol precis som Lundberg och det blev ingen större succé för honom heller. Så även Portillo tar klivet ner till NAHL och Janesville i ett försök att studsa tillbaka och uppåt.

Ifjol hittade vi även Axel Langenskiöld och Liam Svensson på listan, men de är nu inte kvar i sina Nordamerikanska klubbar och har inga nya klubbar. Ingen av spelarna på fjolårets lista har lämnat college och gått vidare till proffsligor.

/Jonas

Frölundaiter i HockeyAllsvenskan 22/23

Jag nämnde i texten om målvakter och backar att det har muttrats om Frölundas oförmåga att plocka upp unga talanger och eller spelare med bakgrund i Frölunda från HockeyAllsvenskan. Exempel som vi fått se på senare år är Pontus Andreasson, Filip Roos och Arvid Söderblom som alla tre tagit sig vidare till NHL. Sedan är det givetvis orättvist att använda dessa tre, de utgör minoriteten här. De flesta stannar någonstans på vägen, men det är ändå surt att vi har missat spelare som är våra. Sedan finns det andra spelare som inte har någon koppling till oss, men som tagit klivet från HA till SHL och gjort det bra. Tyvärr har vi varit dåliga på att leta i det skafferiet.

Så då får jag helt enkelt dra mitt strå till stacken och lista de spelare i HockeyAllsvenskan som har en bakgrund hos oss. För enkelhetens skull listar jag både yngre och äldre spelare och jag tar med båda sådana som går att se som Frölundaiter och de som ”bara har spelat i Frölunda” (oerhört subjektiv bedömning på hur det skiljer sig åt).

BIK Karlskoga:

Ludwig Persson, 18, fw (utlånad)
En av två spelare som är utlånade från Frölunda till HockeyAllsvenskan. Har 24 SHL-matcher under bältet och blev 19/20 Frölundas yngsta debutant i A-laget. Ludwig är sistaårsjunior och ska nu göra sin första riktiga säsong med seniorer. Är en snabbskrinnande målskytt som gjorde 61 poäng för J20 ifjol. BIK Karlskoga brukar vara duktiga på att utveckla spelare så förhoppningsvis tar Ludwig kliv kommande säsong. Har redan skrivit på NHL-kontrakt men Frölunda har prio över AHL även säsongen 23/24, då planen är att han ska spela i SHL. Lillebror Alfred spelar i Frölundas U16/J18.

Arvid Aronsson, 24, b
Lämnade Frölunda mitt under 16/17 för spel med Örebro, som en del i collegedebaclet om ni minns det. Innan dess hade han spelat med föreningen sedan U16. Hårdför back som spelat i HockeyAllsvenskan sedan 17/18, nästan uteslutande med BIK Karlskoga. Ifjol tog han ett litet kliv poängmässigt med sina 15 pinnar, hade också tredje mest istid i topplaget. Har gjort 17 SHL-matcher för Frölunda och Örebro. Kanske, kanske finns det en framtid som sjätte-sjundeback i SHL?

Måns Krämer, 21, b
Röglefostrad men bytte just Rögle mot Frölunda som U16-spelare. Var sedan med och vann J18-guld i organisationen. Under pandemisäsongen 20/21 blev det spel med Hanhals i HockeyEttan på lån och ifjol var det Vimmerby i samma liga som gällde. Där spelade han alltså bra nog för att få kontrakt med topplaget Karlskoga. Nu får vi se hur han klarar sin debutsäsong i HockeyAllsvenskan.

Sebastian Collberg, 28, fw
Stortalangen som aldrig kom loss i Frölunda, och inte någon annanstans heller. Förrän 20/21 då han gjorde 35 poäng på 39 matcher i tyska andraligan. Ifjol hade han ett skadedrabbat första år i Karlskoga där han begränsades till 21 matcher. Kan han lyfta även i Sverige nu under sin andra säsong med laget?

I Karlskoga hittar vi även JVM-spelaren Åke Stakkestad som är född och fostrad i Kungälv, givetvis en spelare att hålla ett öga på.

HC Vita Hästen:

Eric Hjorth, 21, b
Fostrad i Härryda HC och spelade sedan med Frölunda på U16-nivå. Efter det har han varit runt en hel del: Linköping J18 och J20, Sarnia Sting, Frölunda igen (J20), KalPa och deras U20, IPK (på lån från KalPa) och AIK. Gjorde nio matcher och fyra poäng i Liiga under sin tid i KalPa. Nu får vi hoppas att han landar ordentligt i Vita Hästen och får göra en hel säsong på samma ställe. Högerfattad back som gjorde en del poäng på juniornivå men inte riktigt hittat sin roll på seniornivå än.

Leon Lerebäck, 22, b
Från Kungälv och kom liksom många andra till Frölunda som U16-spelare. Spelade sedan i föreningen upp till J20-nivå och fick göra fem SHL-matcher. Som sistaårsjunior tog han klivet till HockeyAllsvenskan där det har blivit tre säsonger delat mellan Timrå och Tingsryd. Gör nu alltså sin första säsong med Vita Hästen. En stenhård och fysiskt spelande back med defensiven som adelsmärke. Något tolv poäng och 154 utvisningsminuter på 131 matcher i HA vittnar om.

IF Björklöven:

Mattias Nørstebø, 27, b
Den spelskicklige norske backen som aldrig fick det att lossna i Frölunda, mycket på grund av att han hade otroliga skadebekymmer under sin tid hos oss. Det har dock gått bättre i HockeyAllsvenskan där han fått vara relativt skadefri. Han har gjort över 20 poäng tre säsonger i rad, de första två med Mora där han var kapten andra året och så senaste säsongen som var han första med Björklöven. I Björklöven är han assisterande kapten.

Kristianstads IK:

Theo Nordlund, 20, b
Kungsbackaback som är fostrad i HK Kings/Hanhals och gick hockeygymnasiet hos Frölunda. Landslagsman i U16-U18 men föll bort därifrån de sista junioråren. Har tre SHL-matcher på meritlistan. Fjolåret var hans första med Kristianstad efter vilket han också förlängde kontraktet med dem. Var junior ifjol och gör nu sin första seniorsäsong.

MoDo Hockey:

Niklas Folin, 28, b
Lillebror Folin är liksom Christian en defensivt lagd back men är inte lika stor och fysisk utan spelar lite mer på speluppfattning. Gör sin femte säsong i HockeyAllsvenskan och den andra med topplaget MoDo. Hade sjunde mest istid av backarna i MoDo ifjol, men var också den som hade mest istid i numerärt underläge. En PK-specialist alltså.

Erik Jinesjö Karlsson, 28, fw
Hette bara Erik Karlsson när han kom fram som junior i Frölunda. Tog plats och gjorde två säsonger i A-laget när Roger var färsk som tränare, men gjorde väl inget större avtryck. Efter två år i AHL/ECHL gjorde han en säsong med Timrå innan det blev tre år i finska högstaligan med KooKoo. Inför förra säsongen anslöt han till MoDo där han gjorde stabila 34 poäng.

Mora IK:

Kristoffer Gunnarsson, 25, b
Boråsare som tog sig hela vägen upp till Frölundas A-lag där han gjorde en hel säsong som ordinarie. Annars var det en del utlåningar för hans del, främst till IK Oskarshamn. Säsongen 18/19 lämnade han en bit in på just lån till Linköping. Inför 19/20 skrev han på för Mora där han spelat sedan dess (utom en låneperiod hos Kristianstad). Defensiv och fysisk back som inte gör så mycket offensivt.

Måns Carlsson, 25, fw
Lysekilsfostrad(!) forward som via spel i Kungälv hamnade i Frölundas J20 där det blev två säsonger. Efter två produktiva år i HockeyEttan fick han så kontrakt med Mora. Efter en lite trevande förstasäsong har han två år i rad gjort över 30 poäng, 39 ifjol. Så det är något av en late bloomer vi har att göra med. Kan han ta ytterligare ett kliv och bli SHL-aktuell?

Kalle Miketinac, 23, fw
Inför säsongen 17/18 hade Miketinac imponerat under Frölundas försäsong och fystester, men så skadade han sig och säsongen blev kraftigt begränsad. Istället för att utmana om en A-lagsplats blev det utlåning och tio matcher hos Oskarshamn när han väl var tillbaka. Säsongen därpå följde en ytterligare en utlåning, nu hos Karlskrona. Sedan har det blivit tre säsonger till i HockeyAllsvenskan, två med Kristianstad och en med Mora. Puckskicklig forward, men verkar ha stagnerat något i utvecklingen.

Södertälje SK:

Fredrik Bergvik, 27, m
Det var rätt längesedan Bergvik tillhörde Frölunda, säsongen 15/16 var den sista och den spenderades på lån hos Mora och Tranås. Innan dess spelade han i juniorlagen och fick istid i en SHL-match. Det var en lokaljournalist som var helt säker på att Bergvik skulle bli en NHL-målvakt på den tiden. Så blev det inte riktigt utan Bergvik har via HockeyEttan till slut etablerat sig i HockeyAllsvenskan och Södertälje där han nu gör sin fjärde säsong.

Tingsryds AIF:

Joseph Berger, 22, b
Här har vi en svensk-italienare född i Visby med Frölunda som moderklubb, inte den vanligaste kombinationen. Berger är alltså fostrad i Frölunda och har spelat såväl U16- som J18- och J20-hockey i laget. Studsade runt lite redan som junior och har fortsatt med det som senior. Tingsryd blir hans sjunde seniorklubb och tredje i HockeyAllsvenskan, det här är dock första gången hans startar en säsong i svensk ishockeys andraliga.

Ludvig Levinsson, 21, fw
Här har vi ett spännande namn, Levinsson är fostrad i Härryda men spelade för Frölunda från U16 till J20 där han producerade poäng på varje nivå. Under pandemisäsongen 20/21 lånades han ut till Hanhals i HockeyEttan där han gjorde en poäng per match direkt, det är långt ifrån alla juniorer som tar ett så smidigt steg till seniorhockeyn. Bytte till Halmstad förra säsongen och fortsatte att producera poäng där vilket ledde till kontraktet med Tingsryd, kan han producera även på den här nivån så borde Frölunda verkligen titta närmare på honom.

Västerviks IK:

Hugo Gabrielson, 19, b
Förstaårssenior som spelade med Västervik i HockeyAllsvenskan redan förra säsongen, men utan att göra något enormt avtryck. Lånades också in en match för spel med Frölunda i SHL. Innan dess har han spelat för Hovås och i VFs juniorer samt på lån med Halmstad. På juniornivå var han en rätt produktiv back, kanske kan det börja visa sig även på seniornivå nu när han har en säsong i ryggen. Kommer till spel först i december på grund av en axelskada.

Noah Hasa, 19, fw (utlånad)
Den andra spelaren på listan som är utlånad från Frölunda i år. Hasa är sistaårsjunior och kan mycket väl vara med i kampen om en plats till JVM. En smart, hårt arbetande center, den typen som Frölunda älskar att ha i laget alltså. Ursprungligen från Enköping men har spelat med Frölunda sedan U16. Hasa var kapten för J20 ifjol där han gjorde fina 38 poäng på 32 matcher. Var med i åtta SHL-matcher och får nu alltså testa på seniorspel fullt ut. Storebror Filip spelar med Frölunda.

Västerås IK:

Oliver Bohm, 30, b
Värmlänningen Bohm har hunnit fylla 30 år, själv kommer jag ihåg hur han hyllades som ung när han först kom upp i a-laget. För att sedan relativt snabbt bli allas hackkyckling istället. Efter tiden i Frölunda har det blivit spel i lite olika klubbar, bland annat fyra säsonger och ett SM-guld med Växjö. Ifjol var han med och spelade upp HV71 till SHL men han fick inte följa med dit utan hamnade i Västerås istället.

Johan Gustafsson, 30, m
Sprattelgubben och guldmålvakten Gustafsson är sedan förra säsongen tillbaka i Västerås där han slog igenom en gång i tiden. Efter att ha lämnat Frölunda blev det en säsong i DEL och en säsong som tvåa i Rögle innan han alltså återvände till Västerås. Där har han visat sig hålla mycket bättre än i SHL och är etta i ett VIK som satsar mot SHL.

I Västerås trupp finns även göteborgaren Ian Blomquist. Härrydafostrad målvakt som via Partille hamnade i Västerås hockeygymnasium. Ska som sistaårsjunior backa upp JG.

/Jonas

Inför 22/23 – Spåkulan

Så avslutar vi det här lilla säsongs-previewn med att förutspå lite saker. Tre positiva och tre negativa var. Vi börjar glatt!

Det här går toppen!

Magnus 1: Lasse Johansson kommer vinna årets målvakt

Lasse kommer bli viktigare än många tror. Han kommer att hålla Frölunda flytande och vara den direkta tungan på vågen som gör att laget tar poäng i många matcher. Han kommer dessutom vara den spelare som kommer att sticka ut i ett annars ganska osäkert Frölundalag. Han kommer givetvis få konkurrens av Lassi, Lindbäck och Enroth om årets målvakt. Men tillslut kommer han stå där som SHLs bäste målvakt när krutröken har lagt sig.

Jonas 1: Greco jagar i skytteligatoppen

De fem senaste säsongerna har det behövts 17-21 mål för att nå topp 10 i SHL. Ifjol var Elmer Söderblom en av de tio som med sina 21 mål var där på en delad 7:e plats med fyra andra spelare. Jag tror att vi får en spelare på topp 10 även i år i form av Anthony Greco. Det kommer givetvis vara en omställning för honom nu, både gällande träningsmängd och isytor. Men när han väl har anpassat sig tror jag att målen kommer att trilla in i allt stridare ström. Ska vi gissa på 18-20 kassar?

Magnus 2: Pontus Johansson kommer vara Frölundas poängbästa back

Ja, man måste ha en liten skräll! Det är ju Borgman som ska ha gjort flest poäng bland backarna när säsongen är över. Men jag tror att Johansson kommer vara den som tillslut står där med flest inspelade poäng. Det är också tack vara att Borgman inte kommer till spel förrän november/december. Men ser en stor uppsida i honom, och han kommer göra poäng i powerplay såväl som i fem mot fem.

Jonas 2: Frölunda avslutar bättre

Säsongen syftar jag då på, och inte skyttet, även om det såklart hänger ihop. Nu har det sett oförskämt bra ut resultatmässigt på försäsongen, men jag tror att det blir lite jobbigare när pucken väl har släppts i SHL. Det är många lag som har förstärkt bra och ligan (som redan varit jämn) är tuffare än de senaste säsongerna. Men i takt med att tilltänkta offensiva vapen som Innala och Greco blir varmare i kläderna och de unga spelarna tar kliv framåt så tror jag att resultaten kommer. Alltså ingen januaridipp utan ett lag som tuggar igång allt mer ju längre säsongen går.

Magnus 3: Frölunda kommer värva en toppcenter innan 15:e februari

Jag lade denna på den positiva sidan. För ja, jag tror det är positivt att Sjöström kommer värva in en kvalitetscenter innan denna säsong är över. Frölunda idag har på sin höjd en habil andracenter i laguppställningen. Centersidan är överlag rätt grå och sett till offensiv så är den bland de svagaste i hela SHL. Titta på hur FBK vann guld, stabil och bra centersida, sedan titta på Frölundas. Nej, det skrämmer inte. Så en värvning kommer komma och supportrarna kommer att jubla.

Jonas 3: Släpp juniorerna loss – det är vår!

Liam Dower Nilsson kommer givetvis inte att prestera lika bra under säsongen som han har gjort nu under träningsmatcherna. Men jag tror att han kommer göra en bra debutsäsong och liksom laget bli bättre ju längre säsongen går och han lär sig spelet i SHL. Han har spännande verktyg som jag tror kommer göra honom till en effektiv spelare. Joel Ratkovic Berndtsson har även han sett pigg ut på försäsongen och jag tror (eller kanske mer hoppas) att han ligger närmare en ordinarie tröja än vad man tänker sig. Dessutom lurar stortalangen Otto Stenberg i vassen, ifjol gjorde han nästan en poäng per match i J20 som U17-spelare. Lagom till vårkanten och slutspelet har vi ett par-tre talanger som blommar ut ordentligt.

Detta kommer att vara botten…

Magnus 1: Antingen Innala eller Greco avslutar inte säsongen i Frölunda

Jag var inne på det när jag skrev plusbetyg på spelarna. Jag var inne på det redan när Innala värvades. Att det är stora osäkerheter kring våra nya poängspelare. Så när jag tar på min negativa hatten så kommer minst en av den tokfloppa och lämna laget innan säsongen är slut. Kan se att Innala inte trivs och vill hem till tryggheten i Finland och lämnar. Kan också se att Greco är en sådan där hypead AHL-spelare som totalfloppar och lämnar efter 15 matcher. Och ja, någon av dem kommer infalla sig.

Jonas 1: Centrarna håller inte

Här har vi en uppenbar svaghet som alla utan skygglappar ser. Kvalitetsmässigt sitter vi med tre tredjecentrar och en fjärdecenter på ett ungefär. Två av det sistnämnda om vi räknar med Linus Nässén. Kedjekemi och spelartyper spelar såklart in, kedjorna i sig kan fungera ändå. Det är således en svaghet som går att komma runt till viss del om backarna är stabila och våra yttrar producerar som vi hoppas på. Men jag tror ändå det kommer bli rätt frustrerande att se våra centrar misslyckas i aktionerna lite för ofta. Jag tror inte att materialet i mitten räcker till om vi ska ha ambitioner om att faktiskt lyfta Le Mat i slutet av säsongen.

Magnus 2: Frölunda kommer spela play-in i vår

Här kom mitt tabelltips in, jag tror Frölunda tar en 8:e plats i tabellen. Jag tror att Frölunda kommer få oerhört svårt offensivt i år. Lasch är den som kommer driva det, samtidigt som Lasse hjälper laget till poäng. Ser framför mig att vi går mot ytterligare en säsong där vi hoppas på Power play och målvaktspel. Det kommer hjälpa oss till Play-in. Annars hade jag inte varit så säker. Det är mycket tro hopp och kärlek i Frölundas lagbygge.

Jonas 2: Lenc får det jobbigt

Som i förra texten om anfallsuppsättningen tror jag att Sjöström var lite snabb med att slänga fram det där tvåårskontraktet till Radan Lenc, man ska alltid vara försiktig när underlaget är så pass skralt som det ändå är. Nu är han ensam tjeck i laget efter att Michael Spacek något överraskande lämnade efter säsongen. Men sin stolpiga engelska kan det nog bli lite jobbigt för honom, inte inom laget men generellt socialt. Rent sportsligt tror jag inte att han är helt gjuten i PP heller. Riskerar att likt Mursak gå från tänkt poänggörare till hårt arbetande spelare. Jag tror inte att man bryter under säsongen, men ser en risk att så kan ske efter säsongen.

Magnus 3: The return of the Klassiska vinter/januaridippen

Som i en dålig filmserie där det alltid en ny upplaga. En sådan man tröttnat på men ändå genomlider för man är såkallat ”pot committed”. Vinter/Januaridippen kommer, var så säkra. Frölunda kommer glömma bort hur man spelar hockey och börja rada upp tunga poängtapp och åka hiss i tabellen. Tyvärr ser jag väldigt lite som kan stoppa det. Så efter en bra höst kommer jag ändå sitta där med ont i magen.

Jonas 3: Vi väger för lätt

Inte i försvaret då, där har vi ett par riktiga bjässar. Men i anfallet. Vår längsta och tyngsta anfallare är Kapten Lundqvist med 184 cm och 89 kilo. Att han är som ett granitblock när han står framför mål, det vet vi, men han är långt ifrån längst eller tyngst i ligan. Och han är alltså störst i laget. Även om vi har ett gäng riviga och jobbiga så saknar vi en eller två anfallare modell stor. Spelare som med sin tyngd kan skydda puck eller trycka sig förbi motståndarnas försvar. Det går alltid att krångla sig förbi en kvartsfinal med lite flyt, men jag tror att den här forwardsgruppen kommer att trampa gympamatta när det hårdnar längre fram i ett slutspel.

Inför 22/23 – Forwards

Forwards

#9 Jan Mursak

–

J:

–

M:

Magnus: Vår sloven som tjänar massvis med pengar och är på sin höjd en energispelare. Tjänar för mycket sett till hans kvalité på isen. Han är energisk spelare som ofta fungerar som en katalysator i den kedja som han spelar, i vart fall spelmässigt. Kontraktsår för honom, kommer det påverka. Hade faktiskt färre poäng förra säsongen än den innan. Här hade man hoppats på mer, men jag har slutat hoppas. Stabil trea, tror inte det kommer förändras.

Jonas: Han är en väldigt nyttig spelare, den gode Mursak, men nog hade man hoppats på rätt mycket mer när han värvades. Poängspelaren som vi trodde att vi skulle få har aldrig riktigt synts till. Han är dock nyttig som sagt, han arbetar hårt och är en väldigt stark skridskoåkare, en bra komplementspelare i en högre kedja eller en bra spelare för en checklingline som ska stänga ner motståndarnas bättre kedjor. Har själv pratat i media om hur han har tagit en annan roll än den offensiva han hade tidigare i karriären.

#12 Max Friberg

J:

M:

Magnus: Lagets energiknippe, bidrar alltid med hårt jobb. Har bara en växel och det är fullt ös. Han river och sliter och arbetar arslet av sig. I det avseendet är han otroligt värdefull för laget, både i fem mot fem och boxplay där han är otroligt bra. Han får en fyra av mig, kanske lite snällt. Han saknar dock den offensiva spjutspetsen att kunna göra det sista avgörande. Kommer till mycket lägen men mest puffar mot mål.

Jonas: Max är en av ligans snabbaste spelare och har en motor som alltid går på… max. Arbetsinsatsen är alltid på 100% och han har ett mentalt driv som nästan är omatchat i ligan. Men med pucken på bladet händer det inte så mycket. Han har sin move där han försöker gå runt kassen och in framför målvakten. Han står där i mitten i PP och slår några alibipassningar. Med bättre händer och offensivt spelsinne hade Max Friberg varit en NHL-spelare. Nu är det inte riktigt där och han gör sina poäng för att han helt enkelt arbetar så oerhört mycket hårdare än alla andra. Vilket också har gjort honom till en landslagsspelare. Han är en underbar och frustrerande spelare.

#20 Joel Lundqvist

J:

M:

Magnus: Vår kapten, sett till exempel och ledaregenskaper är han en femma. Sett till tekningar är han en femma. Spelet i övrigt lämnar rätt mycket att önska. Ganska begränsad spelare som jobbar hårt och är en motor men någon vidare skicklighet har han inte. Han har dessutom kvar en plats i PP vilket för mig är en gåta. Han får en trea, men detta är en spelare som passerat Zenit.

Jonas: Det finns mycket som Joel fortfarande gör bra, men lite för ofta går det lite långsamt i både ben och handleder. Gjorde respektabla 25 poäng ifjol, särskilt med tanke på hans ålder, där hälften kom i PP. Det blir nog något färre nu när han inte ser ut att vara en del av PP1 längre. Jag skulle önska att man matchade honom något smartare, t.ex. som tekare som sedan byter i viktiga lägen. Jag tror att både Joel och laget skulle må bra av att han tar en lite mindre roll, inte minst för att göra övergången till post-Joel-eran enklare.

#21 Jere Innala

J:

M:

Magnus: En poängstark liten, rivig spelare. Han har även spelat i finska landslaget. Han har varit i Liiga där han gjort mycket poäng. Det är ju dock en sämre liga med en ungefärlig poäng konverter mellan SHL och Liiga där 1 p i Liiga = 0,5 p i SHL. Han har ett poängsnitt på 0,62 p/match i Liiga vilket skulle innebära 0,31p/match i SHL och det renderar i 17 poäng. Det skulle vara en stor besvikelse. Nu får han chansen med Lasch och det borde ge en del poäng. Men han får en svag fyra då han ändå gjort det skapligt i det finska landslaget. Men stor floppvarning här

Jonas: Finländsk landslagsspelare och förhoppningarna på honom är givetvis rätt stora. Innala är en spelartyp som jag gillar. Han är rivig, målfarlig och snabb på skridskorna. Det som gör att jag är lite återhållsam är det faktum att han kommer från spel i Liiga. Ligan där svenska grovjobbare som Sebastian Stålberg och Henrik Eriksson går och blir poängspelare. Nu kommer han få en bra utgångsposition som skytt i PP och lekkamrat till Lasch, men han måste visa att han klarar av omställningen till SHL för att jag ska kunna ge högre betyg.

#22 Linus Nässén

J:

M:

Magnus: Går just nu skadad, när han spelar så gör han det habilt. Passar i Frölundas system med hårt jobb och ansvar. Han har ett bättre skott än han använder. Men ser egentligen inte en speciellt stor uppsida i honom. Han hade kunnat ta en naturligare roll om Joel hade lagt av. Hoppas inte han står i vägen för unga offensiva spelare. En tvåa.

Jonas: Arvtagarens arvtagare. Roger har redan pratat om honom som en framtida kapten, så efter Joel kommer Lasu och efter Lasu kommer Nässén. En hårt arbetande spelare som oftast inte syns så mycket, annat än när han täcker skott eller kommer i frilägen. Han är överraskande bra just på frilägen. Tar förhoppningsvis kliv allt eftersom karriären fortsätter och blir en kulturbärare i framtiden.

#28 Anthony Greco

J:

M:

Magnus: Frölundas senaste forwardsvärvning. Poängstark spelare i AHL, otroligt snabb. Tror han kan bli nyttig för Frölunda, framförallt i omställningsspelet och kanske gå rakt mot mål istället för det eviga snurret. Landar i en fyra på honom. Detta kan bli en ny Veronneau eller så är han borta i november.

Jonas: Vår starkaste forwardsvärvning på förhand, en blixtsnabb poängspelare som har gjort det bra i AHL under en längre tid. Just snabbheten kombinerat med att han faktiskt kan avsluta gör honom till ett vasst omställningshot, något vi inte kan skryta om att ha haft de senaste säsongerna. Har haft det lite jobbigt med den tunga träningsbelastningen nu under inledningen av säsongen, men när han väl har vant sig kommer det bli bra. Jag tror mycket på Greco.

#31 Nicklas Lasu

J:

M:

Magnus: Den som ses som arvtagaren till kaptensbilden efter Joel. Men är inte så säker efter Folins intågande. Han är en defensiv pålitlig spelare, spelar som bäst när han är förbannad och överallt på isen. Dock ser jag färre och färre av de matcherna. Då är han tämligen anonym spelare i laget. Vilket är synd. Han får en trea av mig.

Jonas: När Nicklas Lasu är förbannad, då har vi en bra spelare på isen. När han inte är det gör han inte riktigt samma avtryck. Fjolårets tio poäng var det sämsta han presterat sedan säsongen 2012/13, förhoppningsvis kan han studsa tillbaka lite och göra runt 20 som de två säsongerna innan. Det skulle betyda en del om även de mer defensivt inriktade kedjorna kan chippa in poängmässigt. Jobbar alltid hårt och ger sig in i närkamper. Spelar på gränsen och man hade förmodligen inte gillat honom om han spelat i ett annat lag, men nu är han vår Lasu.

#46 Liam Dower Nilsson

J:

M:

Magnus: Här är en spelare som vi hoppas får sitt stora genombrott denna säsong. Tror dock inte vi kan vänta oss ett genombrott likt Elmer ifjol men ändå stora förhoppningar. Mycket beror på hur Roger väljer att använda honom, blir han fast med Joel och Friberg eller får han chansen med skills och PP-tid? Tiden får utvisa, men ändå oprövat kort en tvåa.

Jonas: Talangfull sistaårsjunior som öste in poäng i J20 säsongen som var. Under coronasäsongen 2020/21 gjorde han också en poäng per match i HockeyEttan när han var utlånad till Hanhals, så han har presterat mot seniorer. Kommer gå in på tolv forwards till en början och ha alla möjligheter att visa att han ska vara ordinarie hela säsongen. Har gjort mycket mål på försäsongen men är egentligen mer av en playmaker. Förhoppningsvis får han speltid även i PP. 15-20 poäng i år och ett rejält genombrott nästa säsong?

#51 Mats Rosseli Olsen

J:

M:

Magnus: Frölundas enda grisiga spelare. Spelaren som gör runt 15p kämpar och sliter som bara den i boxplay. Kultspelare i Frölunda. Ibland kan han göra 3 mål i en match, men oftast får han väldigt klara lägen som han missar. Han får en trea, varken mer eller mindre.

Jonas: Jag ställde mig lite tveksam till Rosses kontraktsförlängning när den kom eftersom jag tyckte att han var lite av en stoppkloss för yngre spelare. Nu när det har rensats ut en del på forwardssidan känns hans plats i laget mer naturlig igen. Han är en av våra kulturbärare och vår främsta agitator som verkligen kan få motståndare att tappa fokus från spelet. Bra på skridskorna och helt okej puckbehandling men det är det hårda defensiva jobbet som är adelsmärket. Ligger ändå stabilt runt 15 poäng per säsong.

#67 Jacob Nilsson

J:

M:

Magnus: Det ska bli spännande att se vad Jacob kan uträtta nu denna säsong. Han hade en pangstart förra säsongen men skadade sig. Nu är det tänkt att han ska gå center och det gjorde han med den äran i Mora men i Färjestad gick det inte så bra. Vad för Nilsson får vi? Kan vi förvänta oss stordåd? Ja, ni ser mycket frågetecken. Här blir det en 3:a sett till vad hans står just nu.

Jonas: Svårbedömd spelare med tanke på fjolårssäsongen. Inför den köpte jag dock inte riktigt hajpen trots den heta starten. Ansågs misslyckad i Färjestad, men de 23 poäng han gjorde där var hans bästa notering i SHL, en liga han har två hela säsonger i. Meriterna är inte särskilt tunga. I grund och botten har vi en spelskicklig center att göra med här och inte den skytt som han fick som roll ifjol. Nu är han alltså tillbaka i sin mer naturliga roll. Jag tror på gedigna insatser, men förväntar mig inte att han är en ledande spelare.

#72 Patrik Carlsson

J:

M:

Magnus: Den evige städgumman i Frölunda. Har använts som spelare att fylla de hål som behövs i laget. Nu saknar laget en toppcenter och vem får det ansvaret då, jo Carlsson. Kommer han kara det? Jag är ytterst tveksam. Bra och nyttig spelare som kan göra sisådär 30p en bra säsong (ifjol gjorde han 16 men 9 i slutspelet). Han får en 3:a, nyttig spelare för laget men förstacenter? Knappast. 

Jonas: En väldigt laglojal spelare som gör andra bättre och som ofta får spela den lite mer anonyma rollen i sin kedja, så ser det även ut i år. Ifjol var en väldigt tung säsong för Purre även om han lyfte på slutet av den. Han fyller 35 år till hösten och det var nog en viss naturlig nedgång vi fick se. Kanske kan den nedgången bromsas lite när han får spela center och med skickliga kedjekamrater. Nivåmässigt är han inte en förstecenter i SHL, utan mer av en stark tredjecenter.

#75 Radan Lenc

J:

M:

Magnus: Frölundas ende tjeck. Svår spelare tycker jag! Visst han gjorde poäng i matcher ifjol, men samtidigt var totalt osynlig i andra matcher. Funkade inte alls i PP1, alldeles för långsam till skott. Tycker man var lite tidig med ett två års kontrakt på honom. Ser honom som stabil spelare men med positiv uppsida, men det kan likagärna bli pyspunka. En trea.

Jonas: Tio poäng på 14 SHL-matcher och sju på nio slutspelsmatcher var en fin start på Frölundakarriären, men jag tycker inte att han borde ha fått två år utan på sin höjd 1+1. Det är inte första gången som vi ser Sjöström dela ut ett relativt långt kontrakt baserat på ett litet underlag. Har spenderat hela karriären i tjeckiska ligan innan fjolårssäsongen som delades mellan KHL och SHL. Jag är osäker på om han presterar över en hel säsong.

#81 Ryan Lasch

J:

M:

Magnus: Vad ska man säga som inte redan är sagt? Frölundas enskilt, tillsammans med Lasse, viktigaste spelare. Solklar femma.

Jonas: En magiker med pucken på bladet och ligans bästa playmaker, inget snack om den saken. Jag är kan dock tycka att vi har gjort oss lite väl beroende av honom. Nästan så att man har kunnat uppleva att vi trycker på hårt för att få PP där Lasch sedan ska kliva fram och avgöra. Så jag gillar att vi nu ska ha två tävlande PP (även om det är en markant skillnad i spelarkvalitet mellan dem) och att vi har tagit in Innala och Greco som förhoppningsvis kan ta lite fokus från Lasch.

Juniorer

–

–

J:

–

M:

Magnus: Som avslutning ska jag titta lite på Juniorerna. Frölunda har en del juniorer på väg in i laget med Ratkovic Berndtsson, Stenberg och Milosevic närmast på tur. Där bara Stenberg egentligen kan ses som det stora löftet men fortfarande väldigt ung. Vad tror jag då? Kommer de få någon speltid? Jag kanske i strömatcher här och där, men inte mer än så. Tror vi får vänta på dem en säsong till. Så det blir en trea sett till juniorbeståndet.

Jonas: Nu har vi ju ett par juniorer som är med och slåss om istiden på 12-14 forwards i dels Dower Nilsson och dels Joel Ratkovic Berndtsson. Så redan där får de en större chans än vad t.ex. Elmer Söderblom och Theodor Niederbach hade ifjol (de inledde på bänken/läktaren). Den stora frågan är om Otto Stenberg redan nu kommer in och på allvar utmanar om istiden även han. Stortalangen ser ut att gå i förstarundan av nästa års NHL-draft. Stefan Milosevic får det nog svårt att få spela med tanke på de nio seniorbackarna i truppen. Ludwig Persson, Noah Hasa och Viggo Andrén är utlånade på säsongslån, men det är möjligt att vi kan få se någon eller några av dem göra en match här eller där om det skulle krisa.

Inför 22/23 – Målvakter och backar

Målvakter

#1 Lars Johansson

–

J:

–

M:

Magnus: Äntligen, jag säger bara äntligen. Lasse är hemma, äntligen! Här har vi en målvakt som kommer att slåss om att vara SHLs bästa denna säsong. Hans statistik och meriter talar för sig själv, så här har vi en given etta i Frölundas mål. Äntligen har tränarstaben tänkt om och satsat på en målvakt som kan ge laget stabilitet. Experimentet med två habila, typ OK målvakter är i vart fall på paus denna säsong. Man kan hoppas att Lasse får lotsa laget till SM-guld under hans kontrakt, efter den snöpliga skadan 2016. En solklar femma! Han kommer bli lagets tillsammans med Lasch enskilt viktigaste spelare Sa jag det? ÄNTLIGEN!

Jonas: Efter sex långa säsonger på vift återvänder Lasse till VF och hur underbart är inte det? Efter försöket i Nordamerika hamnade han i KHL och var där en av ligans och Europas bästa målvakter. Det ska givetvis sägas att han också spelade i två av KHLs bästa lag och det var först sista säsongen då han bytte Moskva mot St. Petersburg som han fick vara förstemålvakt. Å andra sidan överglänste han Ilya Sorokin, idag förstemålvakt i NHL, statistikmässigt när han var tvåa hos CSKA. Landslagschanserna var av någon outgrundlig anledning få, men när han väl fick spela med Tre Kronor höll han högsta nivå och han var Sveriges etta i OS förra säsongen. En klassmålvakt och på förhand SHLs bästa. Kan han äntligen få den Honken Trophy som han rånades på säsongen 2015/16?

#80 Frederik Dichow

J:

M:

Magnus: Här har vi en ung stor dansk. Vi vet ju hur det gick sist, dessutom vid samma förnamn. Men här ser jag en spännande back-up till Lasse som jag tror kommer utmana honom rejält i vart fall till nästa säsong. Har en riktigt bra säsong i allsvenskan i bagaget men annars inte varit i Sverige förutom som Junior. Det blir en tvåa, som kommer vara generella betyget på oprövade spelare. Har stor utvecklingspotential, hoppas att Martin kan hjälpa honom.

Jonas: Dichow är intressant talang med det motsägelsefulla smeknamnet ”The Gnome” som kommer från en väldigt stark säsong i HockeyAllsvenskan. Enligt Svenska Fans var det förväntade antalet insläppta mål på de matcher Dichow spelade 76, men han släppte bara 52. Dichow släppte alltså in 24 mål färre än vad han ”borde” ha gjort. Oerhört starka papper. På senare år har vi sett målvakter som Daniel Marmenlind, Joe Cannata och Christoffer Rifalk klara av att ta steget till SHL från HockeyAllsvenskan relativt smidigt, förhoppningsvis kan även Dichow göra det med. Kommer såklart vara klar tvåa bakom Lasse till att börja med, men räkna med att han kommer utmana ordentligt ju längre säsongen går.

Backar

#2 Christian Folin

–

J:

–

M:

Magnus: Den store härföraren kom hem till klubben inför förra säsongen. Visade sig nyttig och bra för Frölundas spel i egen zon. Dock inte samma dominans som när han var i Växjö, olika spelsystem jag vet, men ändå ack så nyttig för Frölundas försvar och stabilitet. Han hade även en okej för honom säsong poängmässigt, 15p. Han trivdes med Edvinsson lite mindre bra utan honom. Han får en fyra av mig, kräver mer för att sätta en femma på honom.

Jonas: Generalen i försvaret som håller rent framför kassen och delar ut ohyggligt tunga tacklingar över mer eller mindre hela isen. Är i grund och botten en ganska enkel och klassisk spelartyp, stor, tuff och hård med defensiven som adelsmärke. Men han är sjujävla bra på det han gör, förmodligen en av de bästa om inte den bästa i ligan rent defensivt. Svagheten är spelet med puck och han mår som bäst när han har någon med bättre kontroll på trissan bredvid sig. Viktig i numerärt underläge och när ledningar ska försvaras.

#5 Filip Johansson

J:

M:

Magnus: Vilken Filip får vi i laget i år? Får vi den förväntade utvecklingen med den totalback han ibland kan vara? Kommer han ta den offensiva spjutspetsen från backplats? Eller får vi den lite smått virrige och ofta svaga backen i egen zon? Jag gillade verkligen inte honom tillsammans med Jens i förra säsongen, de hade otroliga svårigheter med att hantera puck i egen zon, hoppas han tar steg nu. Jag landar i en trea inför säsongen. Det kan dock bli en fyra likväl som en två när vi summerar. Osäkert ja, men hoppas gör man.

Jonas: Han kan ju så himla mycket, Filip. Det är så mycket ishockey i kroppen och stundtals har han också kunnat spela ut och verkligen visa det, men vi har ännu inte fått se det på regelbunden basis. Draftad i förstarundan av Minnesota och nu kontraktet med Vancouver visar att även lag i NHL har tyckt och tycker att talangen finns där. Det finns verkligen potential att få en gedigen tvåvägsback med offensiv uppsida här för laget, vilket i slutändan skulle kunna vara guld värt.

#6 Filip Hasa

J:

M:

Magnus: Här har vi en kille som har gått i Frölundaskolan sedan U16. Varit på villovägar i Modo och Almtuna och gjort det bra där. Han har en spelskicklighet i sig, och hoppas han utvecklar detta under säsongen. Kommer sannolikt få slåss om en sjunde backplats. Men ser det som en investering för kommande säsonger snarare en impact player detta år. En tvåa på honom.

Jonas: Det har muttrats lite i supporterled om att ledningen missar f.d. Frölundatalanger och andra unga spelare i HockeyAllsvenskan (jag själv har gjort en del av muttrandet), men nu har de slagit till på Filip Hasa som checkar båda de boxarna. En skicklig allroundback som hade fjärde mest istid av backarna i topplaget MoDo ifjol. Med Frölundas breda backsida kommer istiden bli klart mindre här. Ett framtidsnamn som förhoppningsvis utvecklas under säsongen.

#15 Anders Grönlund

J:

M:

Magnus: Här är spelaren som media och ledarstab gillar att hylla. Samma spelare som många supportrar kliar sig i huvudet över varför han är kvar. Det är en uppenbart begränsad spelare som bara ska göra det enkelt för sig, men ofta tar sig vatten över huvudet efter ett bra slutspel 2019. En spelare som accepterar sin roll och kan agera mentor för unga spelare när det gäller träning, beteende och förberedelser. Dock får han inte stå i vägen för unga spelare på väg uppåt. Ganska stabil 2:a.

Jonas: Grönlund var ett fynd från HockeyAllsvenskan första säsongen där han imponerade med sitt spel och i slutspelet var en viktig del i föreningens senaste SM-guld. Efter det har Grönlunds spel dock blivit sämre och sämre och det har varit svårt att förstå varför han har fått förlängda kontrakt. Går nu in på sin femte säsong med laget och är med det en kulturbärare på backsidan där det överlag varit stor ruljangs på spelare över säsongerna. Förra säsongen avbröts i förtid då han fick operera höften, något som förhoppningsvis gör att han kan lyfta sitt spel igen. Är som bäst när han inte syns.

#18 Lucas Nordsäter

J:

M:

Magnus: Defensivt inriktad back som har fått testa på SHL i Växjö, FBK och Leksand men inte riktigt fått fäste. Han har sedan spenderat sin tid i Södertälje. Jag ser detta som en billig värvning som kan ha en uppsida att bli en habil SHL-back i ett tredje backpar på sikt. Fått både ris och ros från tidigare klubbar. Det blir en två men får ses som utvecklingsmaterial på sikt.

Jonas: Södertäljesupportrarna reagerade med chock och glädjerop när Frölunda plockade Nordsäter från deras lag, vilket inte är något vidare tecken. Nordsäter har testat flera gånger i SHL men inte fastnat där, vilket inte heller är något vidare tecken. En spelare med bra fysiska verktyg och skridskoåkning, men ska vara ojämn och misstagsbenägen. Jag tror tyvärr inte riktigt på den här värvningen och Nordsäter ligger nog i farozonen för att lånas ut när Borgmästaren är tillbaka från sin skada.

#25 Pontus Johansson

J:

M:

Magnus: Här tror jag vi har Frölundas stora överraskning i vinter. Han hade en mycket bra start ifjol för att sedan mattas av och bänkas i ett Djurgården som åkte ur. Just det, DIF åkte ur Hurra! Nej åter till spelarna! Han har en offensiv skicklighet samt generell spelskicklighet i sig så här förväntar jag mig att han kommer ta en stor roll i att driva spelet för Frölunda. Tvekade lite på trea men landar på tvåa, fortfarande ganska oprövad.

Jonas: Här finns potential för ett högre betyg, kan vara en fyra när säsongen är till ända. Var en av Djurgårdens bästa backar innan han åkte på lite skadeproblem. Sedan läckte det ut att han skulle till Frölunda och han skickades upp på läktaren. Har aldrig riktigt producerat poäng vilket vi skulle må bra av att han gör med tanke på att vi generellt har en defensivt inriktad backsida, så han får gärna ta det klivet nu. Blir spännande att följa i vinter, hans skicklighet med puck behövs verkligen.

#40 Petteri Lindbohm

J:

M:

Magnus: Säsongens stora backvärvning. Vi alla trodde det skulle bli en offensivt skicklig back speciellt efter Leskinen lämnade. Men istället fick vi en defensiv back som är OS och VM-guldmedaljör från Finland. Detta kommer bli ett krutpaket i försvaret som kommer hjälpa till att stärka försvaret tillsammans med Lasse och Folin. Har stora förväntningar på honom, men för att få en femma behöver jag se honom lite mera och få lite offensivt hot. En fyra.

Jonas: Från en offensiv Leksinen till en sorts tvåvägsback med defensiv tyngdpunkt, det var det ingen som såg komma. Men det är en klassback som kommer in. Med Lindbohm, Folin och Borgman finns det tre stöttepelare i försvaret som kan käka många minuter när det behövs. Där ser jag Lindbohm som den av dem som ska ta det absolut tyngsta lasset när t.ex. ledningar ska försvaras. Har matchats tillsammans med Folin till en början och det är ett backpar som kommer att kunna stänga ner exakt alla spelare i SHL. Har uttryckt en vilja om att utveckla sin offensiv nu i VF och jag hoppas att vi får se det hända. Spelade så sent som ifjol i NHL då han avslutade säsongen med Florida. Igen: Klassback.

#43 Tom Nilsson

J:

M:

Magnus: Habil SHL-back, i vissa läger bland supportrarna en favorit. Han är defensivt inriktad, det är väl det jag ställer mig frågande för. Det blev en väldigt defensivt tiltad backsida. Roger vet vad de får i Tom och det är aldrig fel. Han kommer inte göra bort sig men samtidigt inte vara speciellt framfusig. Stabil 3:a.

Jonas: Jag blev överraskad av värvningen men gillade den snabbt då jag kände att vår andra halva av försvaret var lite osäker i Nordsäter, PJ, Grönlund och Hasa. Nilsson blir på så vis en stabiliserande faktor i det vi kan se som vårt tredje backpar. Det är tredje gången Tom är här och vi vet vad vi kommer att få, en gedigen spelare som trycker till ordentligt i sarghörnen men som inte bjuder några offensiva finesser. Perfekt partner till en mer offensiv spelare.

#74 Andreas Borgman

J:

M:

Magnus: Herrejösses, vad bra han var när han kom in förra säsongen! Han behövs verkligen i Frölunda speciellt när resterande backuppsättning har defensivt fokus. Han kan spela hockey på ett sätt som ingen i laget kan. Han kommer bli väldigt viktig när han väl återkommer i spel. Kommer leda PP1 och vara den största backstjärnan i dagens lag. En klar femma.

Jonas: Är jag lite snål här? Kanske. Borgmästaren klev in under förra säsongen och var dominant från första stund. Poängen östes in och han har en härlig edge i sitt spel. Tacklingarna är hårda och han har ett hånflin som man inte kan annat än älska som Frölundait (man hade däremot hatat det om han spelat i ett annat lag). Kommer att vara vår ledande offensiva back när han väl är tillbaka från sin skada. Det som håller mig borta från högsta betyg är att han var inne på 26 baklängesmål på bara 24 matcher, det imponerar inte.

Frölundadagen 2022

Det kliar lite i fingrarna och jag känner att jag måste få det ur mig, det blir ett högst dagsaktuellt ämne, Frölundadagen.

Jag tänker inte att det här ska vara någon generalsågning. Ett pekande av finger på hur Frölunda gör allt fel, det är mer mina tankar och mitt tycke. Kanske framför allt vad Frölundadagen borde vara. Vi kan börja med att avhandla det här med att dagen lades på en vardag, så har vi det gjort. Alla tycker att det blev fel, även föreningen i sig, men de har kommunicerat att det inte fanns något annat alternativ. Det kan bli så ibland. Men kommunicera det från början. Gå ut med att det blev en vardag, att ni är ledsna för det, men att det ska vara på en helg i framtiden.

Med det ur världen kommer vi till det som egentligen skaver. Frölundadagen är inte lagd på ispremiären. När konceptet lanserades var det en sammanslagning av ispremiären, en traditionsdag för supportrar att samlas och titta på laget när de drar igång, och Fans Day, Frölundas eget jippo på Liseberg. Det var en strålande idé. Att ta något som redan är en samlingspunkt och vidareutveckla den, ge den ett mervärde utan att egentligen rucka på någon supportertradition.

Jag är helt med på att man vill vidareutveckla saker och att man kanske vill göra ännu mer nu efter ett par års pandemi. Så nu är Frölundadagen inte på ispremiären och vi har fått en träningsmatch som vi inte bett om istället, vad Joel än säger. Under en match kommer spelarna att ha fullt fokus på matchen, som sig bör. Är det istället en lite mer av en avslappnad show-and-tell-träning så går det att skratta lite mer, ha lite uppsluppen stämning och faktiskt få kontakt med supportrarna på läktaren. Allt som allt är Frölundadagen ett väldigt bra koncept och ett perfekt sätt att kicka igång säsongen med supportrarna. Men nu har man skruvat lite för mycket på det. Jag kommer ändå att gå på Frölundadagen, vara där när det öppnar för att jag har den möjligheten. Men jag kommer inte att stanna tiden ut, jag måste hem och laga mat.

Mitt recept för en lyckad Frölundadag:

  1. Ha den på ispremiären och se till att det är på en helg
  2. Blanda herrar och damer, visa upp dem tillsammans
  3. Skills competition och internmatcher, vi vill se våra spelare lattja runt
  4. Utomstående lag undanbedes
  5. Aktivitetsområde (så som det ska vara idag låter toppen)
  6. Låt supporterrådet ha insyn och inflytande i planeringen

Svårare än så är det inte. Håll det enkelt och fokusera på supportrarna. Hoppas nu att så många som möjligt ändå kommer idag!

/Jonas

Frölundas säsong är godkänd men det är brist på utveckling

Då var säsongen 21/22 över! Jag tänkte ta tillfället i akt att summera den från ett känslomässigt och resultatbaserat perspektiv. Frölunda slutade på en fjärde plats i SHL och åkte ut i SM-slutspelet i semifinal mot Luleå. Det är bättre än ifjol och förfjol så med andra ord en lyckad säsong, hurra! Tack för mig.

Eller…?

Godkänd prestation, eller snarare godkänt resultat

Resultatmässigt är det ett steg framåt. Eftersom sport är en resultatbaserad värld borde det vara frid och fröjd och att utvecklingen är på väg åt rätt håll. Men jag vill titta lite djupare och kommer titta på denna säsong som anses klart godkänd och jämföra med två säsonger som benämns som underkänt/katastrof.

Tittar man i tabellen ovan ser man att placeringen är mycket bättre än de två föregående säsongerna. Poängmässigt är man två eller tre poäng bättre än tidigare säsonger. Det vill säga att vi har spelat in ungefär samma antal poäng per säsong under två underkända som under en godkänd. Tittar man på mål gjorda och insläppta ser man att förra säsongen var ett klart steg bakåt gällande gjorda mål, men i övrigt en ganska stabil utveckling. Om man bortser från det faktum att vi släpper in fler per säsong. Är en förmodad värvning av Lasse Johansson lösningen på detta? Jag tror att Frölundas ledning tänker så, jag hoppas sannerligen på det.

Då sitter man här med känslan av att Frölunda gjorde en godkänd insats och vi borde vara nöjda (även som supporter är man aldrig det). Tittar jag på siffrorna så blir jag dock lite fundersam och orolig, vilket borgar för fortsatt undersökning om vi är på rätt väg. Men innan det behöver jag lite fakta på bordet kring varför samma prestation leder till så olika utfall.

Det jag då behövde titta på är hur SHL och Frölunda presterade i förhållande till sina konkurrenter. Som ni ser i tabellens första del (från vänster tre kolumner) hittar ni lagets placering i förhållande till de tidigare diskuterade kategorierna. Där ser man inget tydligt samband, dock ser man att under säsongen 20/21 hade de en dipp i målskyttet men det renderade i samma tabellplacering som när man målade i samma takt som i år. Det skvallrar om att Frölunda ligger på en jämn nivå i mål emot och gjorda mål. Men fråga kvarstår, hur kunde det skilja tre placeringar i tabellen?

Om vi i stället vänder blicken till höger av tabellen och kollar inspelade poäng på de respektive tabellplaceringarna så kan vi se små antydningar på varför det gick som det gick. Vi ser att seriesegraren tagit färre och färre poäng, samt att bästa kvallag (plats 13) också tagit fler poäng. När det kommer till slutspelsplatserna ser vi att färre poäng krävs för topp 6 medan inget speciellt mönster för plats 10. Vad säger detta mig då? Att tabellen blir mer och mer komprimerad det vill säga mer jämn och varje poäng betyder mer samt att de sämsta lagen i tabellen kommer närmre toppen. Då kan tre inspelade poäng få större påverkan för tabellplaceringen. Detta är dock inte ett uttömmande svar, men det ger ändå en fingervisning.

Okej, dags att gå vidare och titta lite mer på offensiven och defensiven.

Frånvaro av offensiv utveckling

I segmentet om offensiven kommer jag titta på skott, powerplay, skotteffektivitet och förmågan att driva spelet.

Jag vill först börja diskutera med mina känslor kring Frölundas offensiv. Jag upplever att de spelar mycket med puck och snurrar runt mycket i hörnen. När man väl kommer in med pucken framför mål är det instick från smarta spelare eller på chans. Detta innebär att Frölunda måste attackera målet hårt för att få in de puckarna. Då befinner sig många spelare i sarghörnen och att försöka ta sig in utan fart blir utmanande. Det gör att man förlorar många dueller framför målen och får massa halvchanser men få stora möjligheter. Jag ser en total avsaknad av exempelvis snabbt spel mot mål där man använder en, två passningar i sidled och går i rush mot målet. Utan vi ska spela runt i hörnen med instick och det gör vårt spel stereotypt och ganska långsamt från ingång till avslut. Ytterligare en känsla är att effektiviteten är inte speciellt hög, och våra motståndare utklassar oss gång på gång i detta. Flera andra lag vi spelar mot gör mål på ganska få skott. Men vad säger siffrorna?

Som vi konstaterade i den inledande diskussionen gällande Frölundas prestation över de tre senaste säsongerna, så har man legat i toppen av målgörande i två av dem. Det är positivt, och inte som känslan säger, att Frölunda gör lite mål. Tittar man på skotten då? Frölunda skjuter toppmässigt i ligan både när det kommer avslut på mål och i skottsektorn. Det är positivt och samtidigt avspeglar sig i statistiken över gjorda mål. Tittar man däremot på skotteffektiviteten för samtliga säsonger så ligger Frölunda på nedre halvan (två senaste säsongerna), kvalplats eller play-in som det heter på tabellspråk. Här har man ett aber att hantera. Att vara så överlägsen i skott men ha lägre skotteffektivitet betyder att Frölunda måste slita mer för sina mål än motståndarna. Det i sin tur kan medföra en trötthet samt att de många missarna kan påverka självförtroendet i målsituationerna.

Vad säger denna statistik mig då? Frölunda driver spelet (Corsi), Frölunda avslutar i topp av ligan. Dessutom avslutar vi i topp, om inte mest, i det farliga området i anfallszon. Hur kan man då inte ha högre procent på skotteffektiviteten? Jag tror det ligger i att man ofta ska ned i hörnen och arbeta sig in med instick, vilket gör att det inte blir mycket utrymme att avsluta på, utan i stället blir det små puffar mot mål. Samtidigt måste en spelare slå sin back som är beredd på att motståndaren ska in mot mål och med begränsad fart krävs det mycket för att göra det. Vilket gör att avsluten blir lidande och effektiviteten går ned.

Jag skulle i stället vilja se att man börjar hitta andra vägar att attackera mål. Ta en sida från Frölunda anno 02/03 där de flesta målen gjordes i spelvändningar eller att man går rakt på mål i inspelsfasen. Nu säger jag inte att man ska överge spelet man har haft, utan snarare addera detta. Det kanske betyder att vi har färre skott totalt men kanske ökar digniteten på chanserna samt skapar utrymme för spelare att använda sitt skott.

Jag lovade att titta lite på powerplay med! Alla vet ju hur det kändes. Fantastiskt i höstas och dalandes hela väg till the bitter end. Men om man jämför säsongerna.

Ifjol såg man ganska tydligt vad som var ett problem, powerplay! Det visar siffrorna också. First thing first, Frölunda är ett av de lagen som får flest powerplay, så att vara förfördelade i den kategorin behöver vi inte diskutera (visst man kan alltid tycka vi ska ha fler men men). Tittar man på procenten så är en mittenplacering på 24% en habil siffra sett till säsongen. Men som jag påpekat tidigare, det dalade rejält under säsongen (40% fram till november och resterande del 19,83% exklusive slutspel). Här ser man att Frölunda blev lite stereotypt och lättläst ju längre säsongen gick. Att man inte gick in och gjorde något annat än personella förändringar och några små positionsförflyttningar får faktiskt ledarstaben ta på sig. En intressant sak dock, Frölunda sköt 1,37 skott per PP. Om jag jämförde det med ligan är det i botten! Malmö sköt 1,85 skott per PP och SHLs bästa PP VXÖ sköt 1,54. Här tycker jag att man borde hitta tillbaka till tidigare nivåer.

Tittar man på antal gjorda mål i PP som andel av totalt antal mål, så är Frölunda ett av de lagen som gör flest av sina mål i powerplay. Det ska dock sägas att de flesta lagen ligger inom 20-28% av målen gjorda per säsong (det förekommer avvikelser). Måste Frölunda ha ett powerplay för att vara konkurrenskraftiga i ligan? Ja det stämmer, men det är inte hela svaret. Även om laget är i toppen av denna kategori så ger inte  detta mätetal något enormt utslag, för något lag. Däremot gör ett havererat PP att laget åker hiss nedåt eftersom 5v5 inte kan kompensera för bortfallna mål. Jag skulle då säga att brist på utveckling i 5v5 är en större utmaning.

Offensiven då? Ja den är godkänd sett till säsongen, men någon utveckling ser jag inte på detta område. Frölunda maler på i samma spår som tidigare. Förhållandevis konstant nivå på 5v5. Powerplay är extremt personberoende (Lasch) och det är ett problem när han inte är tillgänglig. Då rasar gjorda mål eftersom man inte får större utväxling av 5v5 spelet. Jag skulle också föreslå att sära på Lasch och Spacek och be dem sätta upp varsitt PP och få dem att konkurrera med varandra. Skapa lite tävling i tävlingen! Frågan alla ställer sig är hur ska Frölunda göra fler mål på allt dem skapar. Jag vill hellre ställa frågan: Hur ska det vi skapar bli giftigare så de kan generera fler mål?

Defensiven går åt fel håll

I segmentet om defensiven kommer jag titta på skott emot, boxplay, målvaktsspelet och blockerade skott (förmågan att göra det svårt att skjuta igenom vår ”köttmur”).

Frölundas försvar och målvakter. Här har jag och säkerligen ni supportrar som läser detta kliat er i huvudet åtskilliga gånger. Hur kan målvakterna inte rädda? Hur kan motståndarna göra så många mål på oss? Varför är de så effektiva? Det är frågor många av oss ställer oss gång efter annan. Men vad säger siffrorna om Frölundas försvar, och vad skvallrar det om?

I de två första kategorierna från vänster är en hög tabellplacering något positivt, det betyder att det är fler lag som släpper till mer.

Detta är siffror som oroar. Kort summerat, Frölunda släpper till mer och mer, samtidigt som man har sämre målvaktsprocent. Lägg därtill att fler och fler mål görs på Frölunda. Visserligen fick man extra blockerade skott under den senaste säsongen, vilket är positivt. Men sammanlagt blir skillnaden ännu större. Detta bör oroa oss supportrar och lagledningen. Frölunda bygger visserligen sitt spel på press och att vara puckförande i anfallszon men en trend åt fel håll på dessa faktorer samtidigt som offensiven stampar bäddar ju inte för en positiv utveckling, tyvärr.

En intressant poäng är att Frölunda är bland de bästa lagen på att inte släppa till skott i skottsektorn, men samtidigt har målvakterna medelprocent. Dessa siffror förstärker känslan av att vi har skakiga och inte så pålitliga målvakter. Sedan var det detta med motståndarnas effektivitet. Det är självklart att vi känner av detta då Frölunda skapar mest och släpper till minst, i mängd. Samtidigt som motståndarna gör mål och håller sig kvar i matcherna. Vad säger detta oss då? Vi kanske ska titta lite på hur andra lag skadat oss. Jag var inne på det i offensivdelen, spela mer kontrollerat bakåt och göra det svårt för motståndarna att komma med fart in mot mål direkt efter inträde i zon. Tvinga ut dem på sidorna och vara mer stabila, men det är svårt med två eller tre av våra spelare bakom motståndarnas förlängda mållinje.

Frölundas boxplay har procentuellt blivit sämre år för år. Dock har placeringarna förbättrats i samtliga kategorier. Det betyder egentligen inte att Frölunda BP har blivit sämre, utan snarare PP generellt i ligan har förbättrats då en sämre procent leder till bättre placering. Detta förstärks också av att man släpper in färre och färre mål i BP jämfört med konkurrenterna. Det vi kan se däremot är att fjolåret var en avart, även i denna kategori.

Hur summerar vi defensiven detta år. Jo, den blir faktiskt sämre och sämre. Vad det beror på vet jag inte, men det kan vara så att spelsättet och en åldrande spelartrupp tar ut sin rätt. Man orkar inte vara lika noggrann och defensivt påslagen som i början av Rogers sejour. Motståndarna har också hittat sätt att skada Frölunda genom att gå snabbt på mål och skapa stora lägen eftersom laget inte är samlat hemåt när man forecheckar högt. Samtidigt visar det att målvakterna är och har varit för skakiga i Frölunda och det har bidragit ytterligare till en skakig defensiv.

Det går inte åt rätt håll i alla fall

Så för att stänga detta långa inlägg och säsong ska jag summera lite.

Jag har medvetet lämnat slutspelet åt sidan eftersom det i stort sett speglar säsongen. Kvarten mot Växjö var som hösten och semifinalen mot Luleå var som vintern/våren.

Resultatmässigt är detta ett steg framåt för laget och supportrarna. Jag och säkert flera med mig känner sig säkert mer tillfreds än tidigare säsonger. Men utvecklas laget? Mitt svar är nog nej på det. Givet det underlag jag tittat på här har vi fått en förbättring placering och PP jämför med fjolåret. Men PP var på samma nivå som för två år sedan. Defensivt går man åt fel håll, vilket är illavarslande. Offensivt (5v5) står laget och stampar på samma plats och med samma frågor som för tre år sedan.

Vad ska göras för att ändra detta? Jag är ingen hockeytränare men jag ser att Frölunda är lättläst och motståndarna gör samma saker mot oss gång efter gång och når bra resultat allt oftare. Staben borde kanske ta lite inspiration från de lagen och försöka använda i sin egen spelidé. För allt utvecklas och förändras. Om det kommer ske har jag mina aningar om, men frågan är vad ni tror?

Så, Godkänt resultat men det är en tydlig brist på utveckling.

/Magnus