”Man får applådera”

Disclaimer: Jag har en förkärlek för klassiska klubbmärken. Tidlösa sköldar. Traditionsenliga klubbemblem. Jag tycker inte alls om de minimalistiska loggorna som är modernt idag. T.ex. Juventus, Kalix, Volvo, Dinamo Riga. You name it. Allt ska vara avskalat och opersonligt. Jag avskyr det.

Det är väl tyvärr redan nu ett klassiskt ögonblick i vår förenings historia. Den knäpptysta konferenslokalen, där alla sitter i chock. Ordföranden som påpekar att “Man får applådera”. Snälla Mats, vad tror du är anledningen till att ingen gjorde det?

Efter 503 långa dagar kom det till slut. Det som ska vara vår symbol. “Medlemmarnas märke” som designern så fint uttryckte det. Det presenterades på en presskonferens eller ett påkostat event om man så vill. Där stod först ordförande Mats Grauers och pratade om egentligen allt annat än själva klubbmärket. Efter honom kom klubbdirektör Christian Lechtaler med lite snömos. Avslutningsvis fick vi två personer från Sould, designbyrån bakom det hela. Först en som skulle prata om själva företaget och sedan en som pratade om själva logotypen. Till sist kom då logotypen. Och nu har vi en hel del att ta oss igenom.

Egentligen vill jag bara rada upp de ansvariga för det här, för att sedan primalskrika dem i ansiktet. En efter en. Idiotförklara dem och fråga hur de kan komma till ett sådant här beslut. Men jag ska försöka vara något mer civiliserad än så.

Logotypen

“ – Om jag får ha en personlig uppfattning så tror jag att idrotten kommer att gå tillbaka till sina ursprungliga märken som mer tydliggör vilken förening det är.” – Mats Grauers, i DN 6 juli 2020.

Jag skriver logotypen. För det är precis vad det är. En logotyp för ett företag. Det är inte i närheten av att vara ett klubbmärke.

Vi fick det som jag gått omkring och varit rädd för sedan processen startade. Något minimalistiskt. Något själlöst. Något som är modernt idag men kan vara helt passé om 5-10 år. Om man nu tvunget ska gå den minimalistiska vägen, så kan det väl åtminstone vara något eget. Vi har redan fått se otaliga exempel på logotyper som redan existerar, som mer eller mindre ser ut som det som Frölunda presenterade igår. Vi har fått ett minimalistiskt plagiat som logotyp, om man ska hårddra det.

Sould då. Reklambyrån som ligger bakom det hela. De har anklagats för plagiat av tidigare kunder, och gjorde väl inget för att motsäga det nu. Christian Zacharoff, Strategy lead på företaget, beskriver sig själv som “en sportnörd”. Det är ett monumentalt misslyckande för en sportnörd att presentera något så uselt. Så själlöst. Så opersonligt. En sportnörd förstår skillnaden på en förening och ett företag. Förstår skillnaden i behov för de båda. Soulds representanter hade ändå mage att stå på scenen och påstå att de “arbetat stenhårt för ett klubbmärke” och inte en logotyp.

Själva designen då. Den lätt plagierade. Cirkeln som omsluter det hela är inte ens rund. Lite lagom amatörmässigt så där. Och så de två F:en i mitten, som bildar ett H i den negativa ytan. Vi stannar där. Det är alltså två F i logotypen för Frölunda Hockey Club. Ett namn där det finns ett F. Vi får “FHF” i logotypen. För en förening som har förkortningen “FHC”. De här F:en ska också vara ett par handskar, som ska symbolisera värdeorden “Framåt. Tillsammans”. Något som tydligen var Soulds ledord i processen. Mitt problem med att “Framåt. Tillsammans.” var någon sorts ledstjärna här är att det hade kunnat vara vilka random värdeord som låter bra. Går vi tillbaka några ord var det också “Vi ger oss aldrig” som var mantrat för Frölunda. De här ledorden har ju inte heller ledning och medlemmar tagit fram just tillsammans, utan är ledningens egna lilla projekt. Som så mycket annat i den här föreningen. Det är inte genomtänkt alls, var jag på väg att säga. För genomtänkt är det nog, bara det att man har tänkt helt åt helvete.

Ledordet borde såklart ha varit Frölunda. Vår historia. Vår identitet. Vår heraldik. Som idrottsförening ska man inte satsa på trender, utan tidlöshet. Målet och drömmen måste vara att hitta något som står sig i all evighet. Det finns otaliga exempel på sköldar som stått sig sedan början på 1900-talet i Sverige, och de kommer att fortsätta att stå sig. Just tack vare tidlösheten. 

Processen

Sedan själva processen. Den har redan kritiserats och ledningen har svarat. Men det är ett par saker från gårdagen som måste tas upp. Ordförande Mats Grauers är på scenen väldigt tydlig med att ”Medlemmarna styr och äger föreningen”. För att i nästa stund stolt proklamera att nästan ingen alls har fått se logotypen i förväg. Men han verkar inte förstå varför de två uttalandena inte går ihop. Klubbdirektör Christian Lechtaler å sin sida berättar om hur transparenta man har varit med informationen om processen.

Men det stämmer inte. Är det något Frölunda inte har varit är det transparenta. Det vi har fått reda på är lite allmän information sådär. Att man tog in förslag från allmänheten. Att man har använt sig av referensgrupper. Att styrelsen har sista ordet. Men vi har inte fått veta på vilka grunder personerna har valts ut. Vi har inte fått reda på när olika steg har tagits i processen. Förutom att det har skjutits fram gång på gång. Framför allt har vi inte fått reda på varför. Varför togs de här besluten? Varför försvann de här förslagen? Varför blev det här inriktningen på processen? Vi har inte fått den information som faktiskt betyder något. Vi har haft noll och ingen insyn i hur processen har gått. Informationen om att Mats Grauers ringt upp Sould var ny för mig. Det var också det faktum att Sould tog fram tre usla förslag som referensgrupperna sedan fick jobba med. Så mycket var de 700 förslagen och allmänhetens möjlighet att påverka värt.

Jag säger inte nödvändigtvis att medlemmarna måste ha sista ordet. Men vi måste kunna få veta vad som sker inom vår egen förening. Det här är inte första gången som Frölunda havererar (sambamatch, derbyfadäs) och det hade kunnat undvikas om de var mer transparenta mot sina medlemmar. Så svårt hade det inte varit att ordna ett medlemsmöte och ta feedback från de som “styr och äger föreningen”. Att ställa frågan: ”De här förslagen har vi fått in. Vi tycker bäst om de här och resonerar så här. Vad tycker ni och i vilken inriktning vill ni att vi går?”

Så försöker man sedan försvara sig med att man var “beredda på reaktioner” och att det är något som kommer gå över. Ja, reaktioner blir det alltid vid förändringar. Men nu har ni fått alla trätande supportrar och medlemmar med olika tycke och smak att gå samman och unisont idiotförklara er. Det kanske jag kan applådera, Mats.

/Jonas